Matilda Evensen

DECCAN DEVELOPMENT SOCIETY


Fröers betydelse för en hållbar framtid 




Indien ligger på andra plats som världens mest folktäta land. De har en befolkning på ca 1,38 miljarder människor och ungefär 60% av Indiens landyta består av jordbruk. De som jobbar inom jordbrukssektorn är främst marginaliserande grupper tillhörande de lägsta kasterna. Även om Indien anses vara världens största demokrati är det fortfarande stora samhällsklyftor med en växande medelklass och ett kastsystem som präglar stora delar av samhället. 

Indien har alltid varit beroende av sitt jordbruk och efter självständigheten 1947 ökade samhällsklyftorna ytterligare och majoriteten av befolkningen levde i extrem fattigdom och undernärdhet. För att ändra detta och öka matproduktionen introducerades under 1960-talet nya odlingstekniker med traktorer, monokulturer, hybridgrödor och växtförädling. Perioden kom att bli känt som den gröna revolutionen. Det traditionella och småskaliga jordbruket ersattes med stora landområden som täcktes av kommersiellt jordbruk med högavkastande grödor som bland annat ris och majs. Övergången rubbade den biologiska mångfalden och traditionella grödor som hirs försvann alltmer. Ett exempel  på detta är hur produktionen av ris ökade från 30.18 miljoner hektar till 43.95 miljoner hektar medan hirssorter som sorghum minskade från 15.57 miljoner hektar till 5.82 miljoner hektar (Nelson, s.4, 2019).

Den gröna revolutionen resulterade i hög avkastning och förbättrade till viss del situationen för många. Men det blev också ett förändrat och förstört jordbrukslandskap som gick från permakultur till monokultur. Variationen av grödor försvann och ersatts av stora landområden med ensidig odling. Det kommersiella jordbruket orsakade ett överskott på kemiska bekämpnings- och gödningsmedel samt att rotation bland odlingarna minskade. Vid samodling är det viktigt att man bedriver ett rotationssystem i odlingen för att inte utarma jorden. Globala och kommersiella krafter skapade på så sätt ett icke gästvänligt habitat för traditionella grödor som exempelvis hirs. Det moderna jordbruket resulterade i infertil jordmån och en sjunkande grundvattennivå.

Spår av den gröna revolutionen är påtagligt i dagens indiska jordbruk. Ris som kom att bli väldigt populärt under denna period är fortfarande en av de främsta näringskällorna. Ris distribueras av staten och är därför väldigt billigt och ingår i den vardagliga kosten för många indier. För de mest marginaliserade grupperna resulterade  överskottet på ris  i näringsbrist. Aktörer som Deccan Development Society (DDS) arbetar för att återinföra det traditionella jordbruket med grödor som hirs. Det är för att dessa grupper ska få ett bättre näringsintag samt kontroll över deras produktion, matsäkerhät och matsuveränitet. DDS
har ett fokus på kvinnliga jordbrukare och vill fortsätta arbetet med traditionella grödor för att förbättra deras levnadsvillkor och situation.
Under den gröna revolutionen eliminerades allt fler traditionella grödor från det indiska jordbruket vilket har gjort att de hotas för utrotning. Genom bevaring av fröer och tillgång till gemensamma fröbanker ökar det chansen för det småskaliga jordbruket att överleva. Förutom jordbruket gynnas även bönderna ekonomiska situation genom att de säkrar sin skörd inför nästkommande säsong. Svalorna Indien Bangladesh är sedan 2007 finansiärer till DDS samarbetspartner Millet Network of India (MINI).  
Det är ett nätverk som initierades av DDS 2007 och var ett sätt att lyfta de problem som majoriteten av landsbygdens befolkning står inför. MINI-nätverket menar att den främsta anledningen till det krisartade jordbruket är på grund av hur konstruktionen av rurala samhällen ser ut och hur det har lett till förstörelse. Utöver detta har också landsbygdens invånares rättigheter begränsats (milletindia.org). Genom att återinföra hirs i jordbruket får bönderna kontroll över deras matproduktion, fröer och marknad. MINI ser inte hirs endast som en gröda utan också som ett koncept där jordbrukarna får möjlighet att bli självstyrande i sitt jordbruk. Genom metoder som möten, arbetsträffar och kunskapsspridning arbetar MINI’s partners med att stötta mindre byar med implementering av lokala fröbanker. Detta är för att öka intresset hos småjordbrukare att börja odla hirs.

Hirs är en gröda som passar perfekt för områden som utsätts för torka, vilket gör att den är väldigt användbar att odla i det torra Deccan-landskapet som Telangana befinner sig i. Det lokala kvinnliga jordbruksnätverket (Sangham) består av 5000 kvinnliga jordbrukare och tillhör de mest marginaliserade grupperna i Indien Det kan exempelvis vara stamfolk och individer tillhörande kasten dalit. Dalit är den lägsta kasten i den sociala hierarkin och har därför begränsade rättigheter i samhället. Kasten är så pass långt ner i skalan att den befinner sig utanför själva systemet. De tilltalas ibland som “de kastlösa”. Kvinnorna i jordbruksnätverket har tillsammans startat lokala fröbanker och reglerna är att du lånar ett frö och ger tillbaka två frön. På så sätt upprätthåller man fröstammen och minskar risken för att traditionella kulturgrödor försvinner. Bevaring av fröer är en otroligt viktig del för att säkra sin produktion, men också sin socioekonomiska situation och framtid.

I denna fotoutställning får ni genom bild och text följa med på DDS och MINI’s arbete under perioden 2019-10 - 2020-02.




Möte med MINI-nätverket i delstaten Odisha. Möten sker oftast på marken och i ring där man kan se varandra ordentligt. Ämnen som tas upp är oftast jordbruksrelaterat, men kan också vara personliga problem. På så sätt har MINI en stor betydelse och fungerar även som ett socialt stöd för kvinnorna.





Traditionell fröbevaring
Narsamma och Shandramma från DDS demonstrerar hur man med neem-löv och lera förvarar fröer. Genom att varva fröer med lera, neem-löv och aska från biokol förvaras fröerna på ett säkert sätt. Löven och askan gör att skadedjur inte attackerar fröerna. Det valda fröet 
kan bevaras upp till två år med hjälp av denna teknik. De använder traditionella korgar som är inslagna i kodynga för att ohyra inte ska ta sig in.

Innan fröerna kan bevaras i korgarna behöver de soltorka i ungefär en vecka. Genom att torka fröerna dunstar eventuell vätska och de blir hårda. Detta gör att fukten i fröet försvinner och hämmar skadedjur och eventuell svampbildning att uppstå. 

Intresset för jordbruk är idag inte särskilt stort hos den yngre generationen. Det sätter press hos de äldre att sprida kunskapen innan den går förlorad. Shandramma visar oro över hur det ska gå för det traditionella jordbruket och fröbevaring i framtiden. I arbetet för att sprida kunskapen anordnar DDS  möten mellan mödrar och döttrar. Vanligt förekommande är att barnen skickas iväg till skolor i större städer vilket gör att de inte befinner sig hemma under veckorna. När de väl kommer hem på helgerna är det många som engagerar sig i sina familjers jordbruk och deltar på mötena. 

    Förvaring steg för steg
    Förvaring
    av green gram (mungböna) görs med hjälp av att varva green gram med foxtail millet (kolvhirs) och löv från neemträd. Anledningen till att man använder sig av andra råvaror än endast fröet är för att green gram drar till sig ohyra på grund av dess söta smak. Kolvhirsen minskar detta och neem-lövens antibakteriella egenskap samt dess lukt gör att de stöter ifrån sig eventuell ohyra. Avslutningsvis använder de sig av ett lager lera som görs av den lokala jorden och vatten. Förvaringen sker i korgar som bevaras inomhus i skuggan. De ske helst stå inomhus där det är svalare och tempereaturen är lägre än utomhus. Annars riskeras det översta lagret av lera att spricka vilket gör det lättare för ohyra och skadedjur att komma in. Eftersom fröerna erhåller olika egenskaper varierar tekniker beroende på frö.

    Red gram har en annan teknik:
    • Man sköljer redgram i rumstempererat vatten för att ta bort eventuella ägg från skadedjur.
    • Man varvar sedan redgram med biokol.
    • Överst använder de neem-löv och ett lager av lera.





    Ovan ser vi bilder på möten med MINI-nätverket hos två olika byar, en i Telangana och en i Odisha. Bilden högst upp visar en grupp kvinnor som tillhör en av Odishas många stamfolksgrupper. Delstaten är känd för den mängd stamfolksgrupper som är bosatta där. Kvinnorna sitter i deras första gemensamma fröbank som har varit i bruk i 6 månader. Enligt dem har fröbanken möjliggjort att dem får hjälp och stöd av varandra, samt att det ökar deras chans att få i sig den näring de behöver året runt. Det här är det första samarbetet MINI har med denna stamfolksgrupp. Stamfolk besitter enorma kunskaper om växtriket, traditionella levnadssätt och odlingstekniker. De lever oftast i gemenskap med naturen och isolerat från omvärlden. 

    Vanligtvis är de bosatta i bergsområden men på grund av samhällsutvecklingen med ökat kommersiellt jordbruk, urbanisering och avskogning minskas deras tillgång till naturresurser. Det gör att många tvingas lämna hemmen och röra sig närmare urbana områden. Där hamnar de oftast i utsatthet och lever i fattigdom. Med hjälp av samarbetet med MINI ökar deras chans att bo kvar och odla de grödor som är anpassade för deras lokala miljö. Hirs trivs bra i det torra klimatet, den är lättodlad i bergiga områden samt att den är väldigt näringsrik på bland annat protein, järn och mineraler.

    Gruppen vi får möta är hoppfulla inför framtiden och ser den gemensamma fröbanken som en start för ett tryggare jordbruk. De visar också intresset för att börja odla fler hirssorter och att äta mer hälsosam mat. 





    Mirakelgrödan hirs
    Telangana täcks av Deccan-platån vilket resulterar i väldigt torrt klimat. Den vanligaste inkomstkällan är produktion av statligt distribuerade grödor som ris, sockerrör, majs och bomull.  Dessa är mycket vattenkrävande vilket leder till konstbevattning som i sin tur kostar pengar. 60% av Indiens landyta består av jordbruk och sköts av de mest marginaliserade grupperna, som exempelvis daliter. När en odling inte genererar i skörd kan en familj förlora hela sin årsinkomst. Vid förlorad skörd, förloras också grödornas frön, vilket ökar risken för dålig skörd även nästkommande säsong. Därför arbetar organisationer som DDS med att återinföra grödor som är anpassade för det indiska klimatet. Hirs är ett exempel på en sådan gröda. 


    Hirs är enligt indierna själva en så kallad mirakelgröda eftersom den är extremt näringsrik och trivs bra i deras torra klimat. Den traditionella grödan har under generationer gått under namnet fattigmansgrödan och har aldrig haft ett bra rykte. Detta gäller än idag vilket gör att efterfrågan inte är särskilt stor. Det resulterar i att många jordbrukare vänder sig till att odla kommersiella grödor istället för hirs. DDS arbete med återinförandet av småskaligt jordbruk och odling av hirs gör att jordbrukarna kan få egenmakt över deras produktion, matsäkerhet och matsuveränitet. Detta har förbättrat situationen för många kvinnor i Pastapur. Efter att ha blivit en del av DDS-familjen har de fått ett tydligare syfte i vardagen, fått respekt i bygden och en förbättrad socioekonomisk situation.


    Mars och april är högsommarmånader i södra Indien. Då ser jorden ut som bilden ovan. Under denna period är hirs i full blom och är snart redo för skörd. Medeltemperaturen ligger på 35 grader men det är inte ovanligt att den stiger upp till 40 grader. Telangana befinner sig i inlandet av södra Indien och drabbas därför extra hårt av torkan. Trots detta trivs grödan hirs mycket bra. Därav namnet mirakelgrödan.





    Snabbfakta om hirs

    • Indien är världens största konsument av hirs och 42% av den globala produktionen av hirs sker i Indien.
    • Hirs är en klimatsmart gröda som gynnar biodiversiteten och det ekologiska kretsloppet.
    • DDS & MINI arbetar med åtta varianter av hirs;
    - Sorghum 
    - Pearl Millet
    - Finger Millet 
    - Foxtail/Italian Millet 
    - Little Millet 
    - Kodo Millet 
    - Proso Millet 
    - Barnyard Millet 

    • Anpassningsbar till flera olika typer av klimatförhållanden
    • Trivs bra i torra klimat och tunna jordar med ett djup på mindre än 15 cm
    • Behöver ingen konstbevattning utan kräver endast 25% av den nederbörd som exempelvis banan och sockerrör kräver
    • Eftersom hirs växer under traditionella förhållanden drar de inte till sig ohyra
    • Hirs kan odlas året runt
    • Hirs är inte endast en gröda utan också ett odlingssystem:

    Pannendu Pantalu i södra Indien är en traditionell odlingsteknik där man odlar hirs tillsammans med andra grödor, gärna baljväxter. Det gör det till ett holistiskt odlingssystem vilket gynnar jordmånen och andra grödors näringsintag.  


    Jämförelse av näringsinnehåll

    Protein                                 Fiber
    Foxtail Millet: 12.3g           Barnyard Millet: 10.1g
    Ris: 6.8g                                 Ris: 0.2g

    Kalcium                           Mineraler
    Finger Millet: 344mg         Barnyard Millet: 15.2mg
    Ris: 10mg                              Ris: 0.7mg

    Järn
    Pearl Millet: 16.mg
    Ris: 0.7mg


    Problematik vid implementering av hirs i samhället
    Hirs är en gröda som fortfarande har dåligt rykte men det saknas också kunskap om tillberedning och dess olika användningsområden. MINI och DDS arbetar mycket med dietister, forskning och matlagniskurser för att öka kunskapsspridningen om hirs. Vissa av MINI’s partners, som organisationen PILUPU, har genomfört att hirs ska serveras en gång i veckan på den lokala grundskolan.  De vänder sig till den yngre genereationen i hopp om att de ska inspirera deras föräldrar att använda mer hirs än ris i hemmet. 

    Hirs kräver en hel del förberedelse innan tillberedning och traditionellt sätt görs detta för hand. Det är mycket slitsamt och tidskrävande vilket gör att man idag använder sig av processorer. Processorer sponsras av staten och det är nätverk som MINI som arbetar för implementering av dessa i byarna. För tillfället finns allmänna processor för gemensamt bruk hos MINI’s lokala kontor på landsbygden och dessa får användas i utbyte av en summa pengar. Eftersom kontoren oftast befinner sig långt bort från famljernas hem är det både kostsamt och tidskrävande att ta sig dit. Om det skulle finnas fler allmänna processorer på landsbygden skulle det öka produktionen av hirs inom det småskaliga jordbruket. DDS och MINI arbetar för att ändra synen på hirs som en “old mans crop” till framtidens gröda.

    I min och Cecilia Östmans utsällning om den sydindiska matkulturen kan ni läsa mer om DDS arbete om kunskapsspridning och tillberedning av hirs. Klicka på Cecilia Östmans namn för att läsa mer om detta. 








    Biodiveristy Festival
    Bilderna ovan visar förberedelserna inför den mobila festivalen Biodiversity festival. I 20 år har DDS anordnat en festival för att hylla det traditionella jordbruket och den biodiversitet den bidrar med. Festivalen pågår under en månads tid med avstamp i Pastapur där DDS har sitt kontor. Festligheterna vandrar sedan vidare till näraliggande byar i medak-distriktet där prisutdelning sker och gäster bjuds in. Vid varje tillfälle byggs festivalen upp på nytt med tält, stolar, scen, stånd med försäljning av naturmediciner och DDS produkter, det är storkök med matservering till deltagarna samt att traditionell dans och sång framförs.


    Festivalen har utvecklats från att vara en liten festlighet med ett fåtal besökare till att bli en nationell höjdpunkt där internationella gäster bjuds in. Idén med festivalen är att lyfta rösten för det småskaliga jordbruket som bedrivs av kvinnor samt sprida kunskapen till yngre generationer och andra aktörer som arbetar med liknande frågor. 

    Den traditionella klädseln saree kan användas till mycket. Här används det som solskydd vid filmning av festivalens invigning. 



    Under festivalen säljer DDS och de lokala kvinnorna sina produkter. Ovan ser vi hur de lokala medicinkvinnorna säljer bland annat neem-pulver som är bra för matsmältning och metabolismen.


    Årets fokus på festivalen var klimatförändringar. Under festivalen visades en film om den globala uppvärmningen och väderförändringar. Eftersom många är analfabeter arbetar DDS mycket med foto och film för informations- och kunskapsspridning. Utifrån denna film talade grundaren Mr. Sateesh om hur viktigt det småskaliga jordbruket är i relation till detta.

    Vid varje festivaltillfälle sker en prisutdelning till lokala kvinnor som arbetar med småskaligt jordbruk. Dessa hyllningar ges till dem som befinner sig längst ner i den sociala hierarkin vilket ger dem hopp om att fortsätta arbetet inom jordbruk. Det skapar också inspiration till andra kvinnor att bedriva liknande arbete. 


    DDS arbete gjorde att de i september 2019 fick det prestigefyllda Equator Prize av UNDP. Priset delades ut i New York och har lett till internationell uppmärksamhet. Detta har blivit ytterligare en drivkraft för dem att fortsätta deras arbete med traditionellt jordbruk och fröbevaring.


    Traditionell dans sker vid invigningen av Biodiversity Festival.



    Det som presenterats i denna utställning kommer från de kvinnliga jordbrukarna i Medak-området . Det är dem som är kunskapsbasen för det traditionella jordbruket och deras röster bör höjas. Individer som lever under marginaliserade förhållanden är de mest utsatta när det kommer till klimatförändringar. Eftersom deras främsta inkomstkälla vilar på jordbruket blir de extra sköra vid naturkatastrofer och väderförändringar. Vi bör lyssna och lära oss mer av dem för att kunna bedriva arbetet för en hållbar framtid.

    Genom att söka till Svalornas utlandspraktik kan du också låta deras röster höras.