Klara Bengtsson

KUDUMBAM


Följ med på en resa till Kolunji:
Utbildningar i ekologiskt jordbruk och röster från fälten 




Föreställ er i dessa corona-tider att ni befinner er med mig på gården Kolunji Ecological farm utanför Trichy i Tamil Nadu. I november när jag första gången besökte Kolunji var det frodigt och grönt efter höstmonsunen. I februari när jag var där för sista gången vad det torrt samtidigt som skördandet var i fullgång. Kolunji är en ekologisk modellgård som organisationen Kudumbam startade igång på 90-talet med stöd av Svalorna Indien Bangladesh. På Kolunji får bönder och andra målgrupper träningar i ekologiskt jordbruk. Över tid har de även utvecklat andra aktiviter som stöd och träningar för bönder i byar i närheten. I detta reportage kommer ni få följa med på träningar på Kolunji, röster från bönder vid fältet samt lära er mer om varför ekologiskt jordbruk är så viktigt.

Jag, Klara Bengtsson, som skrivit detta reportage hade det stora privilegiet att genomföra en fyra månaders lång utlandspraktik vid organisationen Kudumbam via Svalorna Indien Bangladesh. Jag deltog alltså i ett SIDA-finanisierat praktikantprogram där unga svenska och nordiska medborgare samt personer med uppehållstillstånd mellan 20-30 år gamla ges möjlighet att genomföra en praktik hos partner eller vän-organisation under c:a fyra månader och därefter efterarbete och informationsspridning i Sverige. Svalorna Indien Bangladesh som jag åkte via är en 60-årig biståndsorganisation som arbetar rättighetsbaserat och med lokalt civilsamhälle för klimat miljö, kvinnors rättigheter och jordbruk och matsuveränitet. Svalorna samarbetade aktivt med Kudumbam 1990-2009 och spelade en framträdande roll under uppbyggnaden och arbetet på Kolunji. Oswald Quintal verksamhetschef som träffade Svalornas nuvarande ordförande Birgitta Göransson på tidigt 90-tal och där diskuterade idén med Kolunji, har sagt att Svalorna alltid stöttas gräsrötter och hållbara intitativ. Kudumbam arbetar alltså med ekologiskt jordbruk, andra miljöfrågor och hållbar utveckling. Men nu slut med bakgrunden eller avstickaren, nu fortsätter vi resan.




Foto: Elin Johansson
     

Första gången som jag sätter min fot på Kolunji är i början av november 2019 tillsammans med mina praktikantkollegor Elin Johansson och Matilda Bergman, Oswald Quintal, Poppy som är programansvarig och andra av Kudumbams personal. Bakgrunden till Kudumbam och Kolunji berättas. Oswald Quintal tillsammans med de två andra tyvärr numera avlidna grundarna Dr Nammalwar och mr Perrangari såg en kris inom jordbruket som påverkade människors hälsa,försörjning och kvaliten på jordarna. Runtom i världen blev man alltså medveten om konsekvenserna av den gröna revolutionen. Den gröna revolutionen handlade alltså om introducerandet av kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel, hybridgrödor(ger inga nya frön) och mekaniserade metoder, alltså så kallat konventionellt jordbruk. Organisationer i Indien och globalt började se vilka konsekvenser detta fick samt vikten att bibehålla och återgå till ekologiskt jordbruk. Kudumbam kände ett stort behov att lära ut olika kunskaper och metoder i ekologiskt jordbruk samt att stötta bönder i deras liv. 

Att ekologiskt jordbruk är viktigt i hela Indien är något jag blir medveten om under detta första besök på Kolunji. Vi sitter alltså i utbildningssalen tillsammans med både personalen från kontoret i Trichy och fältpersonalen som arbetar på Kolunji och i 100 byar lokaliserade i närområdet. Ute i byarna lär de ut metoder om odling samt har kvinnogrupper. 



Foto: Klara Bengtsson 


Några veckor senare är vi åter vid Kolunji och byn Kutanhar i närheten. Där möter vi blandannat änkan Mutthukannu som är 60-år gammal. Genom Kudumbam är hon med odlar sticklingar som hon sedan säljer. Sticklingarna är från olika fruktträd såsom guava och mango. Hon har totalt cirka 2000 sticklingar och har sålt 350 av dessa för 10 rupies var. Inkomsterna innebär att hon inte känner sig beroende av någon. Klimatförändringarna och vikten av att ta ansvar för miljön är också frågor Mutthukannu är medveten om. Hon ger skolungdomar sticklingar. ”Att plantera träd är ett sätt att hantera klimatförändringarna” säger hon. Ett annat område hon jobbar med är att konservera fröer. Fröer är mycket viktiga inom ekologiskt jordbruk.Som en konsekvens av den gröna revolutionen minskade frö diversitet och kunskapen  Fröer är viktigt för suveränitet men också för att hantera effekterna av klimatförändringarna. Vissa fröer som hirs är mer tork-resistenta.


Foto: Klara Bengtsson

Näst sista helgen i november får vi vara med under den tre-dagars träning som pågår varje månad i småskaligt ekologist jordbruk. Utöver bönder, deltar även endel universitetsstudenter. Utbildningen består av både teoretiska moment, demonstrationer av odlingsmetoder och besök på fälten hos bönder. Under förmiddagen är det pass inomhus om teorier kring ekologisk odling och ekologiska sätt att hantera pest. På eftermiddagen visar Kudumbams personal hur man gör ekologiskt bekämpningsmedel och ekologisk kompost. För att göra ekologiskt bekämpningsmedel för att behandla pest blandar man kodynga, kopiss, vatten, vitlök och ingefära. För att tillverka kompost blandar man löv, med gammal frukt, pumpa, jord, kodynga och kopiss. Deltagarna antecknar entusiastiskt ingredienserna.
Här i denna utbildningssal blev jag medveten om hur ekologiskt jordbruk är något som är angeläget i hela Indien. De diskuterar nämligen om att flera bönder ska ta sig till en nationell konferens i ekologiskt odling i Rajastan. En sak som också slår mig är jämställdhetsfrågan. Även ifall Kudumbam arbetar med många kvinnliga bönder så är det inte alltid de har särskilt stort inflytande i familjen och i samhällslivet. Kudumbam ville få kvinnliga bönder att delta i konferensen, men först var de tvungna att be kvinnornas män om tillåtelse och förklara nyttan med konferensen. Att människor har olika ekonomiska förutsättningar var en sak som slog mig detta ögonblick. De planerade nämligen under mötet hur de skulle förvara mat som skulle kunna hålla sig under den över 30 timmar långa tågresan till konferensen. De hade också en låg deltagaravgift som deltagarna skulle få tillbaka efteråt.



Foto: Klara Bengtsson




Foto: Klara Bengtsson



Foto: Klara Bengtsson




Dagen efter stiger vi upp tidigt på morgonen. Vi ska nämligen ut på fältbesök och lära oss från människorna på fältet. Deltagarna kommer se  hur principerna omsätts samt diskutera det arbete som bedrivs på fältet. Vi åker i cirka en halvtimme i en minibuss. Därefter kommer vi fram till Salvai Kelans fält i byn Kovil Keladi. Där går vi ut i de våta risfälten. Denna sorts ris kallas också för paddy. Salvain Kelan berättar på tamil om sin odling. Därefter åker vi vidare med bussen till en annan by och fält. En man visar oss olika grödor som odlas såsom ris och rödbetor, På fälten ser vi kvinnor som arbetar som dagarbetare. För fattiga människor är detta ett tufft jobb men ger cirka 100 rupies om dagen. Efter att ha sett fältet sätter vi oss i mannens lada och diskuterar det vi sätt och olika principer som har applicerats.

                    
Foto: Klara Bengtsson


3 veckor senare får vi återigen den stora möjligheten att vara med under en utbildning. Denna gång en som är med som en praktikperiod där studenter får två veckors utbildning i ekologiskt jordbruk och hållbarhet och sedan får lära ut dessa principer i byarna i närheten. Denna gång är det 8 kvinnliga hortikultur-studenter i 20 års-åldern. Hortikultur är läran om hur växter och odling hör samman. De berättar att de på deras utbildning inte gör skillnad mellan ekologiskt och icke-ekologiskt. Ett problem i Indien är att skolor inte lär ut om ekologiskt jordbruk, därmed blir utbildningar på organisationer som Kudumbam mycket viktiga. Första gången vi träffar tjejerna sitter de i en lada och tillverkar fröbollar. Idén med fröbollar är att låta fröer växa i naturen, genom att man blandar jord med vatten, fröer, kodynga och kopiss och därefter släpper ut i naturen. Med tjejerna diskuterar vi också drömmar och miljön. Eftermiddagen dagen efter får vi följa med när tjejerna demonstrerar olika ekologiska principer i en by.

I mitten av januari under skördetiden är vi nyfikna kring vilken effekt Kudumbams arbete och arbetet på Kolunji har haft för människor i byarna. Vi stämmer därför träff med bonden Kalai Selvan vars fält vi besökte i november. Han säger att jordbruk är en fråga om prestige för många. Situationen har blivit oroande när människor använder mer kemiska bekämpningsmedel än tidigare. Innan den gröna revolutionen odlade folk mer med djur på gårdarna. När han var 10 år kom han för första gången i kontakt med Kudumbam. Han säger att en av de viktigaste sakerna med ekologisk jordbruk är jordars hälsa. Människors hälsa är också viktig. Kalai Selvan poängterar att visserligen ger inte ekologiskt jordbruk lika stora skördar, men man har mindre hälsoproblem. Men vissa metoder inom ekologisk odling är mer effektiva, såsom samodling av grödor. Några fördelar med detta är att det krävs mindre arbete, mindre bevattning, men också att en torka inte nödvändigtvis slår ut alla grödor.

Som ni sett i detta reportage har ekologisk odling stor betydelse för människors hälsa, rättigheter och miljön. Genom att odla och äta ekologiskt bidrar man till en bättre värld. Kunskaper är viktiga för att flera ska ges möjlighet att praktisera ekologiskt jordbruk. 








Kalai Selvan visar paddy



Vetenskap och utveckling




Foto: Elin Johansson
Ett ämne jag reflekterade över under min praktikperiod var relationen mellan vetenskap och utveckling. Redan innan jag åkte kände jag till problematiken med den gröna revolutionen och GMO. Den gröna revolutionen handlade om introducerandet av hybridgrödor, bekämpningsmdel och konstgödsel. Det fick stora konsekvenser för människor och miljön. Visserligen ökade skördarna delvis, men i Indien innebar det ensidiga fokuset på ris att befolkningen i Indien är en av de befolkningarna i världen som får i sig minst näring. Den gröna revolutionen kan sågas vara exempel på utveckling som inte förbättrar de fattigas situation.

Svalorna Indien Bangladesh har under 60 år stöttat lokala intiativ för utveckling och gräsrötter i Indien. En sådan organisation är Kudumbam. Kudumbam arbetar med småskaligt ekologiskt jordbruk och hållbar landsbygdsutveckling. 1990 började Svalorna stötta Kudumbam när de byggde upp Kolunji Ecological farm. Där genomför de träningar i ekologiskt jordbruk. De arbetar också med utveckling i byar i närheten. Kudumbam är också med i flera nätverk såsom Social action movement och LEISA(Low external input sustainable agriculture). Kudumbam samarbetar också med universitet.




Foto: Elin Johansson


Nu när det kommer till vetenskap kan man säga att Kudumbam varit med och uppmärksamma problematiken med rådande paradigm men också visat på alternativen. Kudumbam har visat hur många hälsoproblem har blivit värre de senaste 20 åren men också hur jordkvaliten har blivit sämre. Klimatförändringarna har blivit ett stort hot. Många år har det varit torka Genom LEISA-network är Kudumbam med och sprider kunskap och påverkar tillsammans om vikten av ekologiskt jordbruk.

Kudumbam arbetar med hållbarhet och småskaligt ekologiskt jordbruk på många sätt. Några sätt är att lära människor om ekologiskt jordbruk och hållbar utveckling. Ett område har varit bönders innovation och bästa sätt att bruka jorden. Detta då man sett hur kostsamt och vilka effekter konventionell odling har.för människor och miljön.

Men ekologiskt odling kräver också mycket kunskap. Några exempel på bästa sätten är att använda sig av traditionella fröer.Det finns många olika sorters traditionella fröer.Tyvärr så har frödiversiteten i världen och Indien minskat mycket efter den gröna revolutionen och med GMO-grödor. Med klimatförändringarna är det allt viktigare att återgå till traditionella grödor och fröer. Ett annat område där man kan arbeta med att utveckla metoder är också inom samodling. Idéen med samodling är att odla flera olika sorters grödor på samma mark. Det kräver mindre vatten, arbete och det blir mindre pest. Chanserna ökar också att några av grödorna kommer klara sig.


Foto: Elin Johansson

Vetenskap och formell kunskap kan också bidra till utveckling. Ett exempel som jag fick se med egna ögon var när jag fick följa med ett 20-tal bönder till ett fält med 28 olika traditionella rissorter. Shastria University hade forskat om egenskaperna hos de olika ris-sorterna. Dessa odlade på traditionellt sätt. De forskade också om rissorternas olika användningsområden, vissa var exempelvis bättre för gravida kvinnor. De hade också arbetat fram olika ekologiska bekämpningsmedel.

Ett annat område där vetenskapen kan bidra är genom samverkan och samarbete. Kudumbam vill starta igång ett projekt för att göra Tamil Nadu grönare.Inom projektet vill de koppla samman olika universitet med organisationer där de kommer göra studier om situationen. Kudumbam arbetar också med att låta studenter göra praktik och fältstudier på Kolunji och i byarna. Socialt-arbete studenter kan blandannat göra studier kring folkligt och lokalt deltagande.

När det gäller kunskap och vetenskap är det också viktigt att ta tillvara på traditionell kunskap. Liksom Svalornas nuvarande partners arbetar Kudumbam med fröer och fröbanker. Mannen Dalbankar har smeknamnet ”ris-gud”. Under 45 år har han konserverat olika fröer. Han har också berättat att det finns över 100000 olika traditonella ris-sorter. Han skickar fröer till bönder. Men han ger inte ut fröer till företag eftersom han är rädd att andra kommer sälja dem och kopiera egenskaperna.

Att arbeta med alternativ och att få ekologiskt jordbruk att fungera bättre och att vissa på problematik är att arbeta med kunskap och i vissa fall också vetens


Foto: Elin Johansson