Ida Lönnström 

EVIDENCE


Tre dalitiska kvinnors arbete mot kastdiskriminering och patriarkatet




Evidence är en människorättsorganisation som arbetar med daliters och urfolks rättigheter i Tamil Nadu. De har ett särskilt fokus på kvinnor och barns rättigheter. Organisationen startades 2005 och har sedan dess arbetat för social rättvisa genom rättsliga ingripanden, dokumentation, medianärvaro och fallstudier.

Women Justice Forum är ett nätverk för kvinnliga daliter där de kan dela kunskaper och erfarenheter med varandra.

Dalitiska kvinnor som deltar i en av Evidence utbildningar och mänskliga rättigheterDalitiska kvinnor som deltar i en av Evidence utbildningar och mänskliga rättigheter. Foto: Ida Lönnström


Indiska kvinnor lever inom olika intersektioner och maktordningar som gör att de lever i ett förtryck annorlunda från andra kvinnor. Dalitiska kvinnor blir som ett textboksexempel på intersektionalitet där de inte enbart lever i ett patriarkalt samhälle förtryckta av män, utan även i ett samhälle starkt präglat av kast och religion. Man kan inte se indiska kvinnor som en homogen grupp utan måste även se till kastsystemets uppdelning där de dalitiska kvinnorna hamnar längst ner i hierarkin.

De dalitiska kvinnorna vittnar om intersektionaliteten där de inte enbart upplever ett förtryck utifrån kön det vill säga från män, utan även ett förtryck utifrån kast där både kasthinduiska män och kvinnor återskapar och upprätthåller förtrycket av daliter.

Rådande traditioner och normer i det indiska samhället skapar förutsättningarna för flickor och kvinnor. Synen på äktenskap och kärlek särskiljer sig och normen är att föräldrarna gifter bort sin dotter med en man som de har valt. Majoriteten väljer en man som tillhör samma kast och religion som föräldrarna själva. Under min praktiktid på Evidence i Madurai fick jag möjligheten att träffa flera kvinnor som delade sin livshistoria med mig. Sornavalli, en utåt sett glad medelålders kvinna berättade för mig om sin tuffa uppväxt som än idag gör ont att prata om. När hon var tolv år gifte hennes föräldrar bort henne med en fjorton år äldre man. Inom loppet av sex år var hon trebarnsmor. Mannen var kontrollerande och utsatte henne för mycket våld. För sin egen överlevnad och barnens välbefinnande lämnade hon mannen och försörjde sina barn genom flera deltidsarbeten så barnen kunde gå i skolan.

 Sornavalli utanför sitt hem i Malapatti. Foto: Ida Lönnström

Panju, en annan kvinna jag träffar berättar om uppväxten som dotter till byns gatusopare. Familjen levde fattigt och hade låg status. När hon var sex år gammal tvingade rektorn henne att städa upp avföring från golvet från ett yngre barn. Rektorn var en man med kastdiskriminerande mentalitet och ansåg att det var Panjus jobb att städa upp då hon var dalit och en gatusopares dotter.

Panju vittnar om fortsatt kastdiskriminering idag trots lagstiftningar som ska skydda daliter och kvinnor. Hon förklarar att dalitiska kvinnor blir utsatta för hot och våld från kasthinduiska män och kvinnor men även från dalitiska män. När hon står i kön i mataffären eller deltar under firanden av högtider håller andra sig undan. En av Panjus grannar spottar efter henne varje gång han går förbi henne.

“De vill inte ens röra vid min skugga”, berättar Panju.
.
                                                        Panju under en av Evidence utbildningar. Foto: Ida Lönnström

Sornavalli och Panju kom i kontakt med människorättsorganisationen Evidence i vuxen ålder. Båda hade släktingar som blev utsatta för kastbaserad diskriminering och sökte sig till Evidence för att få juridisk hjälp. Evidence bjöd in dem att delta i utbildningar och de har förvärvat kunskap om daliter och kvinnors rättigheter.

På Evidence arbetar Ezhilamutha som Human Rights Researcher. Hennes väg in i organisationen är lik Sornavallis och Panjus. Byn där Ezhilamutha bor är en av de byar i Tamil Nadu (delstat i södra Indien) där mest kastbaserad diskriminering och våld förekommer än idag. När Ezhilamutha var nyinflyttad i byn deltog hon i en intervju för en Maduraibaserad tidning. Hon pratade öppet om diskrimineringen och våldet som daliter fick utstå. Bland annat var daliter inte tillåtna att använda tofflor i de allmänna områdena, de fick inte hämta vatten vid den allmänna vattenkällan eller sitta tillsammans med kasthinduer i byns Tea Shops. Efter intervjun utbröt en konflikt mellan daliterna och kasthinduerna i byn. Daliterna var beroende av kasthinduerna för arbete och matvaror och som en del av bojkotten fick de inte längre den tillgången. Konflikten pågick i ett år och trots en kompromiss mellan daliterna och kasthinduerna var daliterna fortsatt beroende av kasthinduerna som ägde mark, butiker och allmänna toaletter. Än idag är daliter inte tillåtna att sitta i de allmänna områdena i byn.


Ezhilamutha utanför sitt hus i Kavandanpatti.
Foto: Ida Lönnström


Ezhilamutha har deltagit i Evidence utbildningar och aktivt arbetat som volontär i flera år. När en tjänst blev ledig på kontoret i Madurai sökte hon den. Idag är hon en av de som är ansvariga för Evidence forum Women Justice Forum. Hon har en framstående roll i att engagera dalitiska kvinnor i att stå upp för sina rättigheter. De håller i utbildningar för kvinnorna som sedan tar med sig kunskapen till sina byar och sprider den vidare. Ezhilamutha berättar att innan hon kom till Evidence utbildningar förstod hon vad den kastbaserad diskrimineringen innebar och hade kunskap om mänskliga rättigheter, men hon visste inte hur man praktiskt kan arbeta för daliters rättigheter. Hon menar att det finns en stor kunskapsbrist bland daliter och att det är viktigt att sprida kunskapen vidare för att brotten inte ska bli orapporterade. Även att stärka kvinnorna anser Ezhilamutha är viktigt, då hon idag upplever det som att kvinnorna inte vågar höja sina röster.

“Jag är stolt över mitt arbete på Evidence. Genom mitt arbete når jag ut i hela Tamil Nadu och kan hjälpa fler människor utanför min egen by”, berättar Ezhilamutha. 

Situationen för dalitiska kvinnor har förbättrats berättar Ezhilamutha. Tidigare blev dalitiska kvinnor utsatta för trakasserier och verbala hot om de hade på sig fina kläder, skor, smycken, smink eller handväska. Ezhilamutha förklarar det som att de dalitiska kvinnorna blir utsatta för diskriminering och våld från kasthinduiska kvinnor och män, men också från dalitiska män. Om en kvinna blir utsatt för trakasserier eller verbala hot idag polisanmäler de i större utsträckning tack vare kunskap om lagstiftningar som skyddar kvinnor och daliter.

Att arbeta för daliter och kvinnors rättigheter i ett patriarkalt samhälle starkt präglat av kastuppdelning är inte lätt. Sornavalli och Panju tycker det känns trygg att ha en organisation som Evidence i ryggen.

Evidence en Thaiveedu (Översättning: Evidence är som en moders hem. Tamil talesätt). Evidence ger oss självsäkerheten att arbeta mot diskrimineringen. Vi kommer samman och kämpar emot det”, berättar Panju.